Empatism i korthet

Empatism är ett sätt att föra in empati i den politiska debatten som ett alternativ till polarisering. Sättet är att inkludera istället för att exkludera motparten i de lösningar man lägger fram. Syftet är att uppnå en konstruktiv diskussion istället för en retorisk tvekamp.

Empatism används i tre olika avseenden för att uppnå detta: dels på dig själv, dels på motparten och dels på alla som berörs av debattämnet.

Empatism är inte så mycket en metod som man använder sig av, utan mer ett medvetet val man gör – valet att använda sin empatiska förmåga i den politiska debatten.

Konceptet Empatism är avsett att hjälpa dig göra detta val.

Vad är Empati?

Empati är ett begrepp som för de flesta innebär en förmåga att uppleva och förstå vad andra känner. Det är också denna innebörd som används för ordet empati på denna webbplats.

Detta är emellertid en stark förenkling av begreppets innebörd.

Inom empatiforskningen finns en bred konsensus om att empati är ett komplext fenomen som saknar en enkel definition. Vill du tränga djupare i detta så kan du läsa mer i Wikipedias omfattande text om Empati genom att klicka på länken nedan.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Empati

Det finns också en skiljelinje mellan emotionell respektive kognitiv empati som beskrivs i en artikel nedan. Empatism innebär i detta sammanhang att använda sig av kognitiv empati snarare än emotionell empati i debatter.

http://upliftconnect.com/case-against-empathy

Empati och Empatism

Empati och Empatism är två olika saker.

Empati är en förmåga som man kan välja att använda eller inte. Förmågan att uppleva och förstå andras känslor.

Det är lätt att uppleva och förstå andras känslor när man själv har samma känslor inför något. Det kan vara svårare att uppleva och förstå andras känslor samtidigt som man själv upplever och känner någonting helt annat.

Man kan till och med ha ett starkt motstånd mot att uppleva och förstå andras känslor när man själv upplever och känner någonting helt annat.

Det är här Empatismen kommer in.

Empatism innebär att medvetet använda sig av ett empatiskt perspektiv. Att medvetet använda förmågan att uppleva och förstå andras känslor.

Man kan därmed ha ett empatiskt perspektiv i en diskussion även om man starkt ogillar både motparten och det som diskuteras.

Man kan även välja att inte ha ett empatiskt perspektiv i en diskussion just därför att man starkt ogillar motparten eller det som diskuteras. Detta är mycket vanligt och anledningen till att en diskussion inte leder till något annat än ytterligare polarisering.

Genom att medvetet använda sig av ett empatiskt perspektiv i en diskussion kan man bryta polariseringen och istället nå konstruktiva resultat. Detta är själva syftet med Empatism.

Empatisk projektion

Medan begreppet Empati förutsätter en träffsäker förmåga att förstå eller uppleva någon annans känslor så är denna träffsäkerhet inte alls ett nödvändigt villkor för Empatism!

Och tur är väl det, för du kanske inte har en aning om vad din politiska motståndare känner, eller vad de människor som diskussionen handlar om känner, hur mycket du än anstränger dig för att förstå detta.

Du kan då istället föreställa dig alla de känslor som överhuvudtaget är möjliga att ha, för att få en ökad förståelse för din meningsmotståndare och de människor som diskussionen handlar om!

Huvudsaken med Empatism är ju att komma ur låsningen till det egna sättet att känna och tänka inför något eller någon, och om du empatiskt spekulerar enligt ovan så kan du både komma ur låsningen och få en större bredd på ditt empatiska perspektiv än om din empati lyckas träffa rätt på en gång.

Din empatiska föreställningsförmåga kan således visa sig vara viktigare än din faktiska empati i detta sammanhang. Ju längre och bredare erfarenhet du har av livets olika händelser, situationer och konsekvenser, desto större möjligheter till empatisk föreställningsförmåga.

Med hjälp av denna föreställningsförmåga blir det möjligt att förstå samtliga inblandades ståndpunkter och argumentation, och du kan därmed nå var och en med argument som de är mottagliga för istället för argument som de omedelbart avvisar!

Att uppehålla sig vid det som förenar istället för det som splittrar i en diskussion kan leda till betydligt mer konstruktiva resultat.

Konstruktiva resultat istället för ställningskrig är också själva syftet med Empatism.

Empatismens tre aspekter

I varje debatt ingår minst två personer och ett debattämne. Empatism kan därför användas i tre olika avseenden samtidigt.

Det första gäller faktiskt dig själv, dvs att du förstår vilka underliggande känslor som ligger till grund för dina egna åsikter om både det som debatteras och om den som debatterar. Om du inte har detta klart för dig så kommer du att få svårt att hantera de två andra aspekterna med Empatism.

Det andra gäller naturligtvis på motsvarande sätt din meningsmotståndare, och ju mer du får klarhet i dennes underliggande känslor desto lättare kan du nå denne med dina argument.

Det tredje gäller det som debatten handlar om, för vad det än är så finns det alltid människor inblandade vilkas agerande, åsikter och känslor behöver förstås för att debatten ska bli konstruktiv.

Dessa tre aspekter av Empatism är alla lika viktiga och måste ofta hanteras samtidigt under en debatt. När en debatt spårar ur beror det vanligtvis på att minst en av dessa har förbisetts av båda parter.

Att tillämpa Empatism i en debatt innebär därför att hålla fokus på alla tre aspekterna. Det är inte alldeles enkelt men blir lättare ju mer man tränar på det!

Empati och Ideologi

Politiska debatter brukar vanligtvis framhäva de ideologiska skillnaderna mellan två eller flera ståndpunkter.

Det som skiljer olika ideologier åt är hur man väljer att se på saker och vilka värderingar som ligger till grund för dessa synsätt.

Den som är anhängare till en ideologi har gjort ett val baserat på den ideologins värderingar och synsätt. Detta val kan tyckas vara baserat på logik och förnuft, men är i grunden alltid ett känslomässigt val.

Beroende på hur du känner inför olika saker och förhållanden kommer du att anse vissa vara rätt eller bra och andra vara fel eller dåliga. På detta sätt formar du din personliga ideologi, som sedan kan visa sig överensstämma med kända ideologier som kommunism, socialism, liberalism, konservatism, nationalism, etc.

Varje ideologi har därför en kärna av empati som utgångspunkt, och det är denna kärna som är så viktig att nå för att en debatt ska kunna bli konstruktiv istället för att bara framhäva skillnaderna mellan olika ståndpunkter.

Empatism är ett sätt att nå denna kärna.

Argument mot Empatism

Det är långt ifrån alla som vill tillämpa Empatism i debatter.

De som njuter av själva kraftmätningen och har detta som självändamål. De som enbart vill öva retorik. De som helt enkelt inte vill förstå motpartens känslor även om de skulle ha förmågan att göra det. De som är livrädda för att släppa greppet om den egna uppfattningen för att vidga sitt perspektiv.

Ja det finns många anledningar för den som inte alls vill. Och det kan finnas goda skäl till det.

Användandet av Empatism har ett underförstått syfte, nämligen att debatten ska bli konstruktiv och leda till lösningar som båda parter kan acceptera. Om man inte har detta syfte med sitt debatterande vill man naturligtvis inte använda Empatism i debatten.

Detta kan vara nog så viktigt att klargöra om man möter en sådan debattör eller själv är en sådan. Att säga rent ut att man inte är intresserad av lösningar som motparten kan acceptera utan enbart vill framhäva skillnaderna mellan den egna och motpartens uppfattning.

Om den ena parten då använder Empatism i debatten blir det oerhört mycket svårare för motparten att få debatten att handla om dessa polariserande skillnader.

Det är därför fullt tillräckligt om bara en av parterna tillämpar Empatism i en debatt för att den ska bli mer konstruktiv.

Det finns dock en omständighet som kan vara till stor nackdel för den som tillämpar Empatism: Om en debatt är så tidsbegränsad att det blir omöjligt att hinna uppnå ett konstruktivt resultat.

Exempel på detta är TV-debatter mellan två personer som styrs av en programledare, och paneldebatter där flera deltagare debatterar flera frågor samtidigt.

Empatism behöver den tid det tar att komma fram till ett konstruktivt resultat i en debatt, och blir därför som effektivast när tiden räcker till för detta.

Empatism fungerar därför särskilt väl i en skriftlig debatt där tiden inte alls är en begränsande faktor.

Exempel: Basinkomst

Ett ämne som har diskuterats av och till inom politiken sedan 70-talet är det som då kallades Medborgarlön och idag kallas Basinkomst.

För den oinvigde innebär detta helt enkelt en summa pengar som staten betalar ut varje månad till varje medborgare. Beloppets storlek och villkor utgör en debatt i sig, men grundtanken är att alla medborgare får ett och samma belopp motsvarande minst existensminimum.

Debatten under åren har lite överdrivet låtit så här:

– Basinkomst är bra för alla!
– Nej det skulle aldrig fungera!
– Joho!
– Nähä!
– Joho!
– Nähä!

Skämt åsido så är det sällan man hör de verkliga argumenten mötas i annat än ett ömsesidigt avståndstagande i debatterna, och jag ska därför skärskåda båda parter med hjälp av Empatism nedan.

Man kan ha många olika skäl till att vara för eller emot basinkomst. En del kan vara rent personliga och baseras på de egna behoven eller vilket samhälle man vill ha. Andra ser det mer som ett nollsummespel med utgångspunkt från nuvarande sociala system och samhällskostnader.

Det första man bör göra är att förstå sin egen ståndpunkt i frågan. Har jag själv eller någon närstående allt att vinna och inget att förlora – eller är det precis tvärtom? Hur påverkas jag personligen av konsekvenserna av basinkomst?

Svaren på dessa frågor kommer att avgöra vilka argument du anser viktiga respektive oviktiga i debatten.

Nästa sak man bör göra är att försöka utröna samma sak när det gäller motparten i debatten. Det kommer ju att avgöra vilka argument denne anser viktiga respektive oviktiga i debatten!

Detta är dock inte lika lätt att göra men man kan dels få ledtrådar av hur den andre argumenterar, och man kan dels använda alla de empatiska projektioner som man kan komma på.

Om man håller sin argumentation där motparten är som mottagligast så kan en konstruktiv diskussion uppnås istället för ett ömsesidigt avfärdande.

Det tredje man bör göra är att försöka förstå alla som är inblandade i ämnet som diskuteras – vilket i detta fall är samtliga medborgare. Här är det helt avgörande hur väl utvecklad ens empatiska projektionsförmåga är för att man ska ha någon nytta av den.

När den ena parten ser ordet basinkomst så kanske den ser harmoniska, glada och kreativa människor i ett blomstrande samhälle. När den andra parten ser ordet basinkomst så kanske den ser likgiltiga, försoffade och stagnerade människor i ett samhälle som har upphört att fungera.

När dessa två diskuterar basinkomst kommer de att tala förbi varandra tills de kan mötas i en någorlunda gemensam bild. De kan fortfarande ha motsatt uppfattning om det är bra eller inte, men de talar inte längre förbi varandra.

Här kan man alltid utgå från den (förhoppningsvis) gemensamma uppfattningen om sakernas tillstånd just nu, och sedan steg för steg närma sig den förändring som basinkomst utgör. Längs denna väg blir det uppenbarare om och när den gemensamma uppfattningen delar sig.

Man kanske kan bli överens om att dagens sammanlagda sociala trygghetssystem skulle kunna döpas om till ”basinkomst efter prövning”. Nästa steg kan vara att diskutera prövningsförfarandet kontra en allmän basinkomst för alla under en viss inkomst, osv.

Vad som framkommer när man diskuterar varje enskilt litet steg mot basinkomst blir helt andra saker än när man diskuterar införandet av en fullt utbyggd basinkomst för alla medborgare, och man får därmed en tydligare bild av vilka meningsmotsättningar som finns längs vägen och vad de består av.

Detta tydliggörande gynnar i själva verket båda parter, då de därmed kommer närmare den gemensamma verklighet som är nödvändig för ett demokratiskt beslut i frågan. Att istället bara envist hävda sin subjektiva syn på ett fullt utbyggd basinkomstsystem leder knappast till en konstruktiv debatt.

Det räcker som vanligt med att bara en av parterna använder Empatism i debatten för att förändra den till det bättre.

Exempel: Ofredanden

Jag tar här upp ett exempel på hur Empatism kan användas i en aktuell debatt – den senaste tidens sexuella ofredanden i folksamlingar, vanligtvis festivaler.

Debattens huvudfåra går lite grovt mellan de som anser att det är ensamkommande flyktingpojkar i tonåren som utgör problemet och de som anser att det är män i största allmänhet som utgör problemet.

Jag begränsar detta exempel till just dessa två uppfattningar.

För att en konstruktiv debatt ska uppstå behöver man tillämpa Empatism i tre olika avseenden – de tre aspekterna:

Debattören – som i detta fall anser att flyktingungdomar är problemet
Motparten – som i detta fall anser att män är problemet
Debattens berörda – som i detta fall är ensamkommande flyktingbarn och män

DEBATTENS UTGÅNGSLÄGE

Debattören, som anser att flyktingarna är problemet, utgår från polisens uppgifter om att en majoritet av gärningsmännen var så kallade ensamkommande flyktingbarn i tonåren.

Motparten, som anser att män är problemet, utgår från polisens uppgifter om att även andra män har varit gärningsmän och att män har utfört sådana handlingar sedan urminnes tider.

Debattören menar att problemet försvinner om gärningsmän av denna typ utvisas och inga fler flyktingar av denna typ släpps in i landet.

Motparten menar att problemet försvinner om alla män tar ansvar för det som hänt och fortsättningsvis upphör med samt förhindrar sexuella ofredanden.

Båda parter vill tydligen stoppa ofredandena, fast på helt olika sätt!

GEMENSAM GRUND

Empatism innebär till att börja med att försöka se allt man faktiskt redan är överens om och sedan bygga vidare på det. I detta exempel finns alltså redan en tydlig och stark gemensam faktor att ha som utgångspunkt för en konstruktiv debatt.

(För tydlighetens skull låter jag den jag kallar Debattören få vara den som tillämpar Empatism i debatten. Det skulle lika gärna kunna vara Motparten, om man föredrar det. Principen är precis densamma.)

Genom att tillämpa Empatism skulle Debattören kunna erkänna det riktiga i Motpartens argument att även andra män har begått ofredanden i det aktuella fallet och genom tiderna, och samtidigt efterfråga ett erkännande av det riktiga i att vissa platser har haft en stor andel ensamkommande flyktingar som gärningsmän.

Att vara överens om vissa grundförutsättningar i debatten är absolut nödvändigt om debatten ska bli konstruktiv. Annars debatterar man ju förbi varandra om två helt olika saker!

Om man inte är överens om en gemensam grund får man backa ytterligare tills båda kan acceptera samma utgångspunkt för debatten. Detta är en av Empatismens viktigaste uppgifter.

I allra värsta fall får man nöja sig med att vara överens om att båda parter är här just nu. Huvudsaken man hittar något att vara överens om till att börja med. Detta gör man för att få bort den värsta antagonismen mellan debattörerna som individer, så att det blir lättare att skilja på sak och person i debatten.

DEBATTÖRERNA

Nästa sak i Empatismen är att Debattören frågar sig själv vilka känslor som ligger bakom den egna ståndpunkten. Är det rädsla, ilska, frustration, ångest, hat eller något annat – och riktat mot vem eller vad?

Finns det något personligt skäl till den egna ståndpunkten – någon egen eller närståendes erfarenhet som kan förklara den – eller är det en mer allmän och principiell ståndpunkt? Har man personligen något att vinna eller förlora på hur problemet hanteras?

Ett ärligt rannsakande av ens personliga position kan klargöra vad man är ute efter i debatten, och därmed hjälpa en att uppnå det.

Samma klargörande försöker man få fram om Motparten genom att vara lyhörd för vilka argument som används, och genom att ställa direkta frågor som kan avslöja en medveten eller omedveten underliggande känsla i debattfrågan.

Debattören kanske har någon närstående som drabbats av de aktuella ofredandena eller är allmänt orolig för sin framtid om landet får för mycket flyktingar att hantera?

Motparten kanske själv har utsatts för ofredanden under sitt liv eller har någon närstående som utsatts för sexuellt ofredande av en man, eller är allmänt orolig över mäns beteende mot kvinnor.

Om det skulle vara så att det finns en personlig erfarenhet med koppling till debattämnet, så är det sannolikt den som ligger till grund för de åsikter, argument och förslag till lösningar man har.

Då kan man hålla sig till argument och lösningar som fokuserar på just detta, istället för att tala förbi varandra genom att fokusera på helt andra aspekter av debattämnet. Det finns nästan alltid en sådan möjlighet att verkligen nå varandra i debatten.

PROBLEMLÖSNING

Att bli väldigt konkret är också ett bra sätt att finna gemensamma lösningar. Även om man inte kan gå med på motpartens alla konkreta åtgärdsförslag, så kan det finnas en viss åtgärd som även man själv ser som en partiell lösning. Ju mer detaljerad man blir desto fler gemensamma lösningar brukar man kunna finna.

Man kan till exempel låta den andre lägga fram sina förslag till lösningar, och se vilka av dessa lösningar som även löser det som man själv anser är problemet i det aktuella fallet.

Att genomföra åtgärder som enbart riktar sig mot ensamkommande ungdomar löser inte nödvändigtvis problemet med övriga mäns sexuella ofredanden.

Att genomföra åtgärder som riktar sig till alla män skulle däremot inkludera även ensamkommande ungdomar. Här finns en öppning för en gemensam lösning. Då kan man diskutera konkreta förslag och fokusera på de som båda tycker är bra.

DEBATTÄMNETS BERÖRDA

För att bättre förstå debattämnet behöver man även tillämpa Empatism på de berörda – i detta fall de ensamkommande gärningsmännen och övriga gärningsmän.

De ensamkommande gärningsmännen kommer ibland från kulturer där kvinnan har en underordnad ställning gentemot mannen. Det kan även vara så att en kvinna som inte skyler sin kropp uppfattas och behandlas som prostituerad där. Män och kvinnor umgås kanske inte alls privat utanför familjen, och även inom familjen skyler sig både män och kvinnor för varandra.

Denna bakgrund kan vara tillräcklig som förklaring till ett opassande agerande mot kvinnor när man kommer till en kultur där jämlikhet mellan könen i kombination med en hög grad av nakenhet och sexuell frihet gäller.

Att till att börja med lära sig vad som gäller i en främmande kultur, och sedan vänja sig vid det, och dessutom i praktiken tvingas förneka sin egen kulturellt inpräntade syn på hur män och kvinnor ska bete sig, kan verkligen inte vara lätt för ett ensamkommande flyktingbarn.

Det är mot denna bakgrund svårare att förstå alla övriga gärningsmäns agerande. Men om man gör en liknande kulturell bakgrundsanalys så kan man förmodligen hitta snarlika patriarkala mönster i den kultur eller de eventuella subkulturer som dessa gärningsmän växt upp eller vistas i.

Det finns nämligen många subkulturer i vårt samhälle där det fortfarande råder en kvinnosyn som ligger långt ifrån den svenska normen, men inte alls långt ifrån andra kulturer som nämnts ovan. Inom traditionellt manliga områden som t ex idrott, motor, militär och polis kan man ibland finna en sådan patriarkalisk kvinnosyn.

Det finns alltså goda möjligheter för båda parter i debatten att enas om åtgärder som riktar sig mot den kvinnosyn man vill förändra hos de grupper man anklagar.

Om man bara kan vara överens om att det är en skev kvinnosyn som utgör grunden till ofredandena, oavsett vem som utför dem, så kan man inrikta debatten på lösningar som åtgärdar detta hos de anklagade grupperna och därmed få en konstruktiv debatt.

SLUTORD

Hur replikväxlingen i det aktuella fallet skulle gå kan jag givetvis inte redovisa närmare här eftersom den blir väldigt olika beroende på vilka som debatterar, men du förstår säkert vid det här laget hur det Empatistiska sättet att debattera leder till ett helt annat debattklimat där det kan uppstå lösningar istället för låsningar i debatten.

Observera att jag för tydlighetens skull i detta exempel har avgränsat denna debatt till att enbart fokusera på gärningsmännens identitet och kvinnosyn som orsak till problemet. Personligen anser jag till exempel att alkohol är den avgörande faktorn i de flesta fall av sexuellt ofredande och att de flesta ofredanden inte alls skulle ha utförts om både gärningsmännen och offren varit helt nyktra.

Debatten i denna fråga fortsätter, och kanske blir det en skendebatt om man undviker att diskutera alkoholens roll i sammanhanget. Men så länge man använder Empatism i debatten så kan man åtminstone finna lösningar inom de begränsade ramar man är överens om!