Om man skulle definiera vad som är kännetecknande för politisk debatt så tror jag man skulle komma fram till att det är en avsaknad av empati. Inte nödvändigtvis hos de som debatterar eller i den politik som förs – även om det förekommer – utan i själva den politiska debatten.
Politisk debatt tycks idag handla om att polarisera varje fråga till ett för eller emot, angripa meningsmotståndarens åsikter och undvika att se saken ur dennes perspektiv. Envist hamra in det egna perspektivet och helst inte ens besvara motpartens frågor. Den som debatterar med minst empati för motparten betraktas som debattens vinnare!
Empati betecknar förmågan att uppleva och förstå andras känslor.
Med empati ökar också förståelsen för andras åsikter och agerande. Om detta skulle användas i den politiska debatten skulle den snabbt förvandlas till dialog, och fokus skulle istället hamna på att hitta gemensamma konstruktiva lösningar istället för att envist hävda varsin politisk agenda. Empati innebär här motsatsen till polarisering.
Därför undviks förståeligt nog empati i dagens polariserade politiska debatt.
För att åtgärda denna brist och som exempel på hur den politiska debatten skulle kunna föras om ett empatiskt perspektiv infördes i den, har jag startat denna blogg och kommer här ta upp aktuella debattämnen utifrån just detta perspektiv.
Och för att poängtera det empatiska perspektivets betydelse i den politiska debatten har jag till och med gett detta ett eget namn: Empatism.
Därmed är även bloggens märkliga namn förklarat.
Jag som bloggar är varken mer eller mindre empatisk än andra, bara mer engagerad i att det empatiska perspektivet snarast ska ersätta polariseringen i den politiska debatten.